Schäferslaget

I helgen har vi tävlat Schäferslaget Argus och jag. Schäferslaget arrangeras för nionde året i rad och med tiden har tävlingen vuxit sig allt större. I år var det 50 startande hundar i IPO 3, 14 i IPO-FH och 3 stycken i BSL 3. Tack Sk Björnåsen som gör ett jättejobb som arrangörer.

Efter en regnig fredagseftermiddag med lottning och inträning var det skönt att komma till Backamo för en varm dusch och lite inomhusmys. Vi fick en familjevänlig lott med sovmorgon på lördagen och lydnad och skydd mitt på dagen. Argus var taggad i lydnaden och gjorde ett fint program och utförde flera moment över förväntan. Vi missade sättandet, behövde ett extra kommando på läggandet i framåtsändandet och fick ändå ihop 85p. I skyddet behövde jag tre extra kommandon för att få loss honom i olika moment. För övrigt gjorde han mycket bra ifrån sig med nästan bara fulla bett och fina engagerade bevakningar 88p. Med lydnaden och skyddet är jag nöjd och tycker att han presterade som förväntat.  

I dag har vi spårat, eller nja... När vi kom till spårmarkerna tyckte jag att de såg fina ut med harvad jord. Det blåste rätt bra och vi hade dragit spår nummer fyra i vår grupp. Det blev inte mycket till spår för Argus idag. Jorden var stenhård och 
han fick aldrig något fäste. Han gjorde flera försök från flaggan men det var för svårt för honom. Av åtta tävlande i vår grupp blev alla brutna utom en. Marko Koskensalo fick 82p. Han har kommit tvåa på VM och placerat sig i toppen på många VM. Jag är inte missnöjd med Argus spårinsats. Nu ska vi hem och träna på svårare förhållanden än tidigare. Den här tävlingen har verkligen gett en kick och massor av motivation. Nu satsar vi mot Schäfer SM i Höör i sommar. Det kommer nog blåsa mycket, det gör det väl alltid i Skåne?

Snart tävling igen

Nu är det inte långt kvar till Schäferslaget. Träningen med Argus sedan hans IPO 2a har gått ett steg tillbaka både i lydnaden och spåret. Bakslag i träningen är viktiga och förhoppningen är att hunden blir lite säkrare på uppgiften efteråt. Frågan är bara om tiden är för knapp. Vi syns nästa helg på Schäferslaget. 

Idag fyller Jizza 9 år! Stora lilla tanten❤️

Argus IPO 2 -Äntligen

Nu har Argus äntligen fått starta sin IPO 2a. Han gjorde sin IPO 1a 2013 på Norwegian Master (Norska mästerskapen). Sedan kom det lite emellan. Jag fick starta med Rasko på IPO SM och Nordiska mästerskapet och sen fick vi ett barn till i familjen❤️ 

Förra helgen var det dags och träningen innan var allt annat än optimal. Argus behövde operera bort en trasig tand och fick inte bita i något hårt för ens två veckor innan tävlingen. Eftersom vi är lite bekväma av oss har vi inte direkt legat i hårdträning i vinter heller... Många spår blev det i alla fall. Argus gjorde ett jättefint tävlingsspår på kort gräs och fick 99p. 

Lydnaden var vår minst genomarbetade gren och där ställde han sig på sättandet och satte sig på framåtsändandet. För övrigt inga större missöden, 90p.

Skyddet gjorde han på sitt bästa sätt och fick ihop 98p. Jonas Backelin har gjort ett jättefint arbete med Argus i skyddsträningen. Tack Sk Björnåsen för ett bra arrangerat prov!

Nu har vi anmält oss till Schäferslaget och är supertaggade att bättra på lydnaden till dess!

Livets glada dagar

Nu har vi tagit beslutet att låta Rasko pensionera sig från IPOt. Det känns tråkigt men samtidigt som ett bra beslut eftersom risken för skador ökar med åldern. Rasko har hunnit bli mer än sju år och det känns bäst att låta honom sluta medan han är på topp. Nu får han istället ligga på rygg och gosa som den valp han fortfarande är till sättet!

Det har varit skönt att ha en så fantastisk hund och vän som Rasko vid min sida. När jag började med hund såg jag upp till de ekipage som tävlade SM och VM. De var så duktiga och jag gav mig fasen på att så duktiga ska vi också bli. Vi har haft många motgångar men med mycket vilja och envishet och framförallt mycket hjälp från duktiga människor nådde vi våra mål. Vill man nå sina mål så gäller det att skaffa sig kunskaper men framförallt lyssna på de som är där du vill vara!

Nu har Rasko tävlat flera SM och VM. Han har blivit svensk mästare två gånger och vice mästare en gång. Han har även placerat sig i toppen åtskilliga gånger på många stora tävlingar och cuper.

Nu ska Rasko få leva livets glada dagar som pensionär, som den mästare han är :) När nästa hund kommer får tiden utvisa. Tills dess ses vi på läktaren, där jag ska praktisera "världsmästare på läktaren" ;)

Jag har tidigare tackat alla som varit inblandade i vår träning och jag menar verkligen alla. Ni är många som hjälpt oss från att vi började med IPO fram tills nu. Speciellt tack till Kennel Gråmanns för en underbar hund, Team Töllsjö och vår sponsor Royal Canin för det bästa fodret! Tack!

Nordiska mästerskapen

Nordiska mästerskapen var en helt ny upplevelse för oss. En väldigt stor tävling med många deltagare men samtidigt en liten tävling med få ekipage i varje tävlingsform. Jätteroligt att träffa nya hundvänner som håller på med hundsport men inte med IPO. Vi ser inte saker på precis samma sätt och vi har mycket att lära av varandra.

Rasko inledde tävlingen med ett jättefint spår på finsk, tätt vall. Hans spår var noggrannt med endast någon kontroll. På sista sträckan var underlaget något skiftande och han fick jobba lite hårdare för att ta sig fram. Vi fick 98p, superduktiga Rasko!

I lydnaden gick han också fint. Tyvärr rev han (för första gången på tävling) 1m hindret men lyckades ändå få 87p.

Rasko gick lite för säkert i skyddet. Något olydig men med perfekta angrepp och fulla, fasta bett. Första släppandet kom efter en liten fördröjning. Därefter hade han nästan perfekta övergångsfaser för att sedan sitta stenhårt fast efter modprovet... :-(  Diskade pga olydnad.

Vad ska man ta med sig efter en sådan tävling. Jo allt det positiva och det som gjordes bra. Komma ihåg att hundar är djur och inte maskiner. Det finns en baksida med att tävla, nämligen att det inte alltid går som man tänkt. Det är då man lär sig att uppskatta de gånger det går bra.

"Självklart, men det tror jag inte att jag får."

...var svaret när Göran frågade mig om jag ville tävla Rasko på IPO SM. Vi har alltid pratat om att vi ska byta förare på våra hundar vid någon tävling, men nu? På ett SM? Träningen började och vi hade inte så lång tid på oss. Från start kändes det inte helt bra. Rasko är en ganska hård hund och han hade under sitt sjuåriga liv ditintills aldrig lyssnat på mig.

 

Tre veckor senare var det dags. Raskos 4e IPO SM, mitt 2a men vår första tävling tillsammans. Han spårade ett av sina bättre spår med 98p, vilket kändes skönt inför de något osäkrare granarna lydnad och skydd. Skulle han lyssna på mig eller skulle jag "tappa" honom i lydnaden? Skulle han gå ur hand i skyddet? För er som inte minns så blev Rasko diskad på SM de två tidigare åren för att han inte släppte i skyddet. Året där innan vann han.

 

När vi gick in i lydnaden gick vi in i vår egen värld. Bara Rasko och jag. Ingenting runt omkring existerade längre. Det var en otroligt skön känsla som jag inte upplevt på någon tävling tidigare. 89p fick vi och han kändes fin rakt igenom. På livesändningen tycker jag att han gjorde som han brukar på tävling men var något tystare i apporteringarna.

 

I skyddet gick ronderingen fint. Han kom in lite dåligt i bettet efter flykten men för övrigt skötte han sig utmärkt med 94p, och han lyssnade på mig!

 

Efter skyddet låg vi i ledning och vi fick en mycket spännande eftermiddag när de andra ekipagen skulle göra sina skyddsarbeten. Grattis till Maria Vieweg som gick om oss efter ett jättefint skydd. Vi slutade 2a på IPO SM, vår första tävling tillsammans. Vilken härlig hund han är Rasko. Genom att få 281 p på ett SM med ny förare övertygar han mig om att han är tränad på helt rätt sätt för att bli så stabil. Tack Göran för att jag fick chansen att gå ut med Rasko på tävlingen. 

Foto: Elina Malmebo

Vi tackar arrangörerna för ett mycket bra arrangemang, hela Team Töllsjö för att vi tränar och har så trevligt ihop, Gråmanns Kennel för en underbar hund och Royal Canin för ett mycket bra foder. Nu  blickar vi framåt mot Nordiska Mästerskapen om 2 veckor.

Svensk mästare... Igen :)

Vilken helg, vilket arrangemang!

Det var en fröjd att komma till Visingsö som tävlande och som familj. Det var en väldigt barnvänlig miljö med närhet till lekplatser, pooler och restauranger. Ni som gjorde denna fantastiska helg möjlig ska ha en stor eloge! Jag kan inte annat än att lyfta på hatten om jag hade en.

Vi åkte ut till Visingsö på torsdagen utan några större förväntningar på själva tävlingen för mig och Rasko. Många brukar säga att dom inte tränat så mycket men i år var det faktiskt så. Jag tänkte mest på att ställa upp för skoj skull. Givetvis så visste jag att Rasko, med all sin rutin som han fått genom åren, skulle ha goda chanser till att topplacera sig om han gör som han brukar.

Vi fick öppna upp SMet på lördagsmorgonen med lydnad. Tyvärr så tappade jag honom efter halva friaföljet, mycket pga värmen. Samtidigt är det inte lätt att motivera en hund som kan programmet in och utan. Han vet precis vad han ska göra. Han utför alltid allt med han saknar glöden som han hade då han var ung och oerfaren... :) Vi slutade på 88p. Jag tänkte bara, jaja. Lite träning och varmt ute. Jag är nöjd med detta!

När skyddet kom igång så kom Raskos små horn fram. Nu kör vi farsan! Häng med om du kan...
När Rasko ronderat första skärmen och är på väg tillbaka från andra skärmen så märker jag att jag ligger helt fel i banan förhållandevis till honom. Jag märker att jag tappar Rasko då han börjar springa mot skärm nr fem. En sak jag har lärt mig under åren är att det domaren inte ser eller hör är ok ;) Jag smyger in ett litet nej och hoppas Rasko ska uppfatta detta, vilket han gör. Rasko bromsar till och tittar på mig och jag pekar fort mot tredje skärmen och ger ett nytt kommando. Hellre ett extra kommando och få med mig poäng från ronderingen än att missa hela övningen. Ibland får man välja vart man vill tappa poängen. Hur eller hur, övningen går i tillfredställande eller lågt god. Kommer ej ihåg. Övriga skyddsprogrammet sköte vi på ett utmärkt sätt och slutar på 94p.

Efter dag ett så låg vi på en femte plats med nio poäng upp till ledaren. Jag vet att Rasko är oerhört stabil i spåret och kände att ett utmärkt spår bör han göra om inget konstigt händer. Det blev lite strul i första vinkeln då han gjorde en liten snurr och råkade få spårlinan runt kroppen och nosen vilket jag lyckades få ordning på väldigt fort som tur var. Resten av spåret skötte han bra och slutade på 96p.

Nu var vår tävling över och jag kunde inte göra mer än att titta på när de andra skulle spåra. Då händer en mycket märklig sak. När jag sitter på huk och tittar på dom andra så ser jag, längst ut på ett grässtrå, en nyckelpiga. Jag är absolut ingen skrockfull människa men jag fick en märklig känsla i kroppen och någonting inom mig sa att det var klart, vi har vunnit.

När sista spårgruppen skulle ta sina spår, där även dom två kvarvarande som hade högre poäng än mig fanns, så började det regna utan dess like. Ärligt talat så tycker jag det är oerhört tråkigt att tävlingen ska avgöras på detta vis men hela den spårgruppen fick avbryta sina spår, mycket pga regnet. Man kan tyvärr inte påverka vädergudarna och det är inte lätt att träna i de förhållanden. Även om jag givetvis ville vinna så är det inte lika kul att vinna pga att dom andra inte fick samma förutsättningar. Men men, det är det som det är och tyvärr så avgjorde lotten. Det är inte heller en fördel att gå ut först på ett mästerskap, men nu var det som det var.

Jag är oerhört imponerad och stolt över min hund under de år som han tävlat IPO3. Hans första IPO3a gjorde vi när han var drygt 2,5 år. Efter det har han gjort 18 IPO3or. Han har fått nio cert. Bortser man från dom två SMen då vi blev diskade så har han nått certpoäng på 14 av 16 tävlingar. Dom två kvarvarande tävlingarna är VM. Med lite missar så var vi tre och fem poäng ifrån certpoäng då. Rasko har inte gjort en enda IPO3a på hemmaplan eftersom vi inte har någon klubb på vår hemmaplan. Marioteten av hans tävlingar har varit kvaltävlingar, cuper och mästerskap.

IPO-sporten har givit mig så ofantligt mycket. Jag har lärt känna så många speciella och underbara människor. Man hör mycket skit i denna sport men för mig har det mesta bara varit positivt. Jag har dock en önskan. Tänk om alla i hela Sverige kunde lära sig att sammarbeta med varandra och gräva ner alla stridsyxor. Tänk vilket framstående IPO-land vi kunde bli. Det är vi redan men vi kan alltid bli större! Alla tjänar på att sammarbeta. Jag har alltid upplevt en kompisanda och en samarbetsvilja hos majoriteten av alla jag mött, vilket gör att jag älskar denna sport och människorna runt omkring den. Ni alla är underbara!

Jag är så oerhört tacksam för all hjälp vi fått genom åren. ALLA som någonsin har varit inblandade i vår träning. Allt från publik till figgat! Tack så ofantligt jättemycket!

Ett stort tack till min uppfödare Kennel Gråmanns för att jag fick köpa denna fantastiska hund och för all hjälp ni givit mig genom åren. Tack till Joacim Sjösten, Torbjörn Johansson, Mikael Malmebo, Jocke Bengtsson, Ilona Szabo och övriga människor för tiden i Växjö ihop. Tack Thomas och Agneta på Backamo Huntjänst för alla tips och framförallt alla kvalitetsprodukter ni sålt genom åren. Tack till ROYAL CANIN för att ni levererar ett foder i VÄRLDSKLASS och har ett sortiment som är utan dess like!
Men det största tacket ska min fru och hela TEAM TÖLLSJÖ ha! Vi är så förbannat jävla bra och vi har så förbaskat kul ihop! Ni är fanimej det bästa vänner man kan ha!!!!
Jag kan tyvärr inte nämna alla för den listan är väldigt lång. Ni vet vilka ni är så ett stort tack!!!

Kram