Det var en fröjd att komma till Visingsö som tävlande och som familj. Det var en väldigt barnvänlig miljö med närhet till lekplatser, pooler och restauranger. Ni som gjorde denna fantastiska helg möjlig ska ha en stor eloge! Jag kan inte annat än att lyfta på hatten om jag hade en.
Vi åkte ut till Visingsö på torsdagen utan några större förväntningar på själva tävlingen för mig och Rasko. Många brukar säga att dom inte tränat så mycket men i år var det faktiskt så. Jag tänkte mest på att ställa upp för skoj skull. Givetvis så visste jag att Rasko, med all sin rutin som han fått genom åren, skulle ha goda chanser till att topplacera sig om han gör som han brukar.
Vi fick öppna upp SMet på lördagsmorgonen med lydnad. Tyvärr så tappade jag honom efter halva friaföljet, mycket pga värmen. Samtidigt är det inte lätt att motivera en hund som kan programmet in och utan. Han vet precis vad han ska göra. Han utför alltid allt med han saknar glöden som han hade då han var ung och oerfaren... :) Vi slutade på 88p. Jag tänkte bara, jaja. Lite träning och varmt ute. Jag är nöjd med detta!
När skyddet kom igång så kom Raskos små horn fram. Nu kör vi farsan! Häng med om du kan...
När Rasko ronderat första skärmen och är på väg tillbaka från andra skärmen så märker jag att jag ligger helt fel i banan förhållandevis till honom. Jag märker att jag tappar Rasko då han börjar springa mot skärm nr fem. En sak jag har lärt mig under åren är att det domaren inte ser eller hör är ok ;) Jag smyger in ett litet nej och hoppas Rasko ska uppfatta detta, vilket han gör. Rasko bromsar till och tittar på mig och jag pekar fort mot tredje skärmen och ger ett nytt kommando. Hellre ett extra kommando och få med mig poäng från ronderingen än att missa hela övningen. Ibland får man välja vart man vill tappa poängen. Hur eller hur, övningen går i tillfredställande eller lågt god. Kommer ej ihåg. Övriga skyddsprogrammet sköte vi på ett utmärkt sätt och slutar på 94p.
Efter dag ett så låg vi på en femte plats med nio poäng upp till ledaren. Jag vet att Rasko är oerhört stabil i spåret och kände att ett utmärkt spår bör han göra om inget konstigt händer. Det blev lite strul i första vinkeln då han gjorde en liten snurr och råkade få spårlinan runt kroppen och nosen vilket jag lyckades få ordning på väldigt fort som tur var. Resten av spåret skötte han bra och slutade på 96p.
Nu var vår tävling över och jag kunde inte göra mer än att titta på när de andra skulle spåra. Då händer en mycket märklig sak. När jag sitter på huk och tittar på dom andra så ser jag, längst ut på ett grässtrå, en nyckelpiga. Jag är absolut ingen skrockfull människa men jag fick en märklig känsla i kroppen och någonting inom mig sa att det var klart, vi har vunnit.
När sista spårgruppen skulle ta sina spår, där även dom två kvarvarande som hade högre poäng än mig fanns, så började det regna utan dess like. Ärligt talat så tycker jag det är oerhört tråkigt att tävlingen ska avgöras på detta vis men hela den spårgruppen fick avbryta sina spår, mycket pga regnet. Man kan tyvärr inte påverka vädergudarna och det är inte lätt att träna i de förhållanden. Även om jag givetvis ville vinna så är det inte lika kul att vinna pga att dom andra inte fick samma förutsättningar. Men men, det är det som det är och tyvärr så avgjorde lotten. Det är inte heller en fördel att gå ut först på ett mästerskap, men nu var det som det var.
Jag är oerhört imponerad och stolt över min hund under de år som han tävlat IPO3. Hans första IPO3a gjorde vi när han var drygt 2,5 år. Efter det har han gjort 18 IPO3or. Han har fått nio cert. Bortser man från dom två SMen då vi blev diskade så har han nått certpoäng på 14 av 16 tävlingar. Dom två kvarvarande tävlingarna är VM. Med lite missar så var vi tre och fem poäng ifrån certpoäng då. Rasko har inte gjort en enda IPO3a på hemmaplan eftersom vi inte har någon klubb på vår hemmaplan. Marioteten av hans tävlingar har varit kvaltävlingar, cuper och mästerskap.
IPO-sporten har givit mig så ofantligt mycket. Jag har lärt känna så många speciella och underbara människor. Man hör mycket skit i denna sport men för mig har det mesta bara varit positivt. Jag har dock en önskan. Tänk om alla i hela Sverige kunde lära sig att sammarbeta med varandra och gräva ner alla stridsyxor. Tänk vilket framstående IPO-land vi kunde bli. Det är vi redan men vi kan alltid bli större! Alla tjänar på att sammarbeta. Jag har alltid upplevt en kompisanda och en samarbetsvilja hos majoriteten av alla jag mött, vilket gör att jag älskar denna sport och människorna runt omkring den. Ni alla är underbara!
Jag är så oerhört tacksam för all hjälp vi fått genom åren. ALLA som någonsin har varit inblandade i vår träning. Allt från publik till figgat! Tack så ofantligt jättemycket!
Ett stort tack till min uppfödare Kennel Gråmanns för att jag fick köpa denna fantastiska hund och för all hjälp ni givit mig genom åren. Tack till Joacim Sjösten, Torbjörn Johansson, Mikael Malmebo, Jocke Bengtsson, Ilona Szabo och övriga människor för tiden i Växjö ihop. Tack Thomas och Agneta på Backamo Huntjänst för alla tips och framförallt alla kvalitetsprodukter ni sålt genom åren. Tack till ROYAL CANIN för att ni levererar ett foder i VÄRLDSKLASS och har ett sortiment som är utan dess like!
Men det största tacket ska min fru och hela TEAM TÖLLSJÖ ha! Vi är så förbannat jävla bra och vi har så förbaskat kul ihop! Ni är fanimej det bästa vänner man kan ha!!!!
Jag kan tyvärr inte nämna alla för den listan är väldigt lång. Ni vet vilka ni är så ett stort tack!!!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar