Sedan Schäfer SM så har det hänt en fantastisk sak. Vi har blivit föräldrar till en son som heter Rasmus. Vi har kommit till en tidpunkt i livet då hundarna och träningen inte längre är viktigast i vår vardag. Det vill inte säga att vi lagt ner träningen, för det kommer inte ske på länge än :) Att få ett barn är som att jämföra våra liv med sagofigurerna Kanin och Ior i Nalle Puh. Tidigare levde vi som Kanin. Allt hanns med och vi hade inga problem med lite stress och att få saker gjorda. Idag lever vi mer som Ior. All fokus är på Rasmus behov och det får ta den tid det tar tills han är nöjd och belåten. Det finns få egoister som ett nyfött barn. Man skriker tills man får sin vilja igenom och det är bara att acceptera :) Det är som många sagt innan en otrolig häftig känsla att se på sitt barn och man skulle göra vad som helst för att detta lilla knyte ska känna sig tryggt och belåtet. Nu är det bara att försöka få in rutiner och ta dagarna som dom kommer.
Jag och Rasko var och tävlade SM och det var en spännande resa. En vecka innan fick vi en son och två veckor innan så tävlade vi Schäfer SM, så jag var väldigt tveksam på att ställa upp på tävlingen. Men eftersom vi var direktkvalificerade från förra årets vinst så varför inte? Det är inte ofta man får träna med så mycket publik, så får det gå som det går.
Jag var lite sugen på revansch på spåret från ssm eftersom Rasko missade ett föremål och var ganska ofokuserad. När vi började spåra så kände jag igen honom igen. Han spårade intensivt med lite små missar och slutade på 97p, så det var jag nöjd med.
I lydnaden kom tyvärr mina nerver in i bilden och det blev flera förarfel från min sida. Vi var otajmade i vissa moment, men dom största misstagen gjorde jag vid apporteringarna. Han hade ganska bra tempo och gripanden men när jag skulle säga loss så försökte jag slita ur apportbocken ur munnen på honom vilket gör att han biter ihop ännu mer... Det är ju ofta så man tränar att man försöker dra apporten ur munnen och samtidigt be honom hålla fast. Vi slutade på 90p och jag var ganska missnöjd över min prestation.
Så vad det dags för skyddet. OJ! Snacka om att bli förvånad! Rasko visade upp ett helt ok program, med tanke på allt som hänt innan SM, fram tills sista släppandet. Jag ger kommandot loss. Ingenting händer. Rasko låser sig i en kamphandling och jag står och funderar på vad som händer när han inte släpper. Domaren ger signal att kommendera på nytt och jag gapar för kung och fosterland ett nytt "loss". Inget händer. Rasko vill verkligen att figuranten ska släppa ärmen. Domaren ger tecken för det tredje kommandot och släpper han inte på tredje så blir man diskad, så ni ska tro att jag tog i. Men Rasko kampar glatt vidare och domarna ger signal att vi är diskade. Detta trodde jag inte ens i min vildaste fantasi skulle kunna hända, så snacka om att jag blev snopen!
Det märkligaste av allt var att jag inte var speciellt besviken efteråt utan hade bara en känsla av att shit happens... Det ska vara första gången för allt. Jag var väldigt besviken på min lydnad, men det hade jag mig själv att skylla på. Man tränar och tränar för att minimera risken för alla misstag som kan ske, men i slutändan så är det trots allt djur vi håller på med.
Nu fokuserar vi på VM i Österrike och det är mitt första Schäfer VM. Målet är att försöka göra en bra tävling och dra lärdom av de erfarenheter vi kommer att få. Det kommer bli otroligt spännande att få delta på ett av värdens största bruksprov med deltagare från 39 länder och runt 160 deltagare.
HEJA SVERGE!! Kram :)
